Der koning Haakon wor fallen, da bleff Siugurd Siugurdzon, koning Haakons broder, tagen till høffuidtzmand offuer them som haffde weridt medt koning Haakon tillforn. Der till hialp Marcus aff Schoge, hans fostefader, medt andre herrer ij landitt, och bleffue de snart sterche och giorde stor schade her och der, huor de kunde offuerkomme dem som hollde paa Erling schackis siide. Da the haffde nogen stund saa fremfarid,framfaritt C. bleffue the fangen baade och førde till Bergen. Der bleff Siugurd Siugurdzøn halshuggen vden for Grafdall, men Marcus aff Schoge vor hengdt sielff anden paa Huarfsnes, och war thett hans endelichtt. Ther epther bleff nogen stund rolighedt ij rigit.
Erchebiscop Øysten kom till Bergen, och fant hand ther fore sig Erling schacke medt andre bisper ij landitt. Der begynthe Erling schacke att tale till erchebispen och sagde: Medt huad rett, herre, haffue ij forøgett eders sagefall ij christen retten, icke findis thett ij Sancti Olufs log.loug C. Erchebispen suaredt: Icke ær thett heller forbuditt att forøge christenretten. Men thet findis icke helder ij Sancti Oluffs log att then skall were koning ij Norrige som icke ær konge søn, och haffuer thet icke skedtt ij Norrige tillforn. Erling suarede:suared C. Herre, thet wor medt eders wiliie och samtycke hand bleff till konge tagen. Erchebispen suaredt: Da loffuid du atthu skulle hielpe och styrcke gudz rett med all thin machtt. Erling suaredt: Lader os icke trette, men hielper ij Magnus min søn till rigit, hand och iegh skulle hielpe eder till alle eders sager. Och bleff ther tha snackidt och besluttMgl. i C. thennom imellom att thet vore nytteligtt atthe haffde ein kronid konge ij landitt saa well som engelsche och danske the haffue, och vore thett rigitt ein stor ære.
Da rodslog erchebispen mett the andre bisper och rigens edlinger, och bleff samtycht att kroningen skulle gaa for sig. Och lodtt Erling schacke rede till then store sal, och forsamlede sig ther the ypperste wthi landitt.
Der wor och ein legatt aff Rom hedt Stephanus, thesligeste erchebispen mett andre fem bisper. Och bleff Magnus Erlingson kronid till koning medtt stor [ære ochMgl. i C. triumph, som sed wor ij andre land, och wor hand then første kronid koning ij Norrige som blef medt saadan stadt kronidtt, och skilldis the alle venligen adtt.
Der koning Waldemar fich spurt the tidende at Magnus Erlingson vor bleffuen kronidt till konge ij Norrige, da sende hand sine bud op till Norrige medt breff och segell, att minne thennom paa thenn handell som thennom vor giortt imellom, om den dell hand skulle haffue ij Norrige alt op til RyerbuRyerbijttz C, Ryerbitz G (sag.: til Rygjarbits). som før ær rørt. Der Erling schacke fich se brefuene, lodt hand thennom forkynde for menige mandt. Ther the forstode huad erinde the haffde, da bleiff ther eitt stort bullder blant menige mand, och sagde alle atthe schulle icke komme vnder Danmarchs wolld, och bade Erling att han skulle holle then edteid D. som hand haffde sueritt thennom och rigit. Der medt fore sendebudene heimhiem C. igen, och forkynde [koning ValdemarUtelatt i D. huad suar the finge. Koning Waldemar lagde Erling schacke stor last oppaa, och sagde att the norsche plege alltid gerne rønis medt onde, och truedtt thennom der medt att han wille were theris gest ij foraaridt.
Der foraarid kom, forsamlid koning Waldemar ein stor hob folch och drog op ij Norrige langs Vigsiide. Daa laage bønderne alle stedz och warde landitt, saa the danske finge ingen landgang. Drog ther fra och kom till Tunsberg, och steffnde ther Hougeting. Men ingen almug kom till tingitt. Da sagde koning Woldemor: Mig synis thette folch will icke were vnder mitt vold, ieg maa enthen fare heimhiem C. eller staa mitt euentyr om ieg skall bide Erling schacke och koning Magnus, och ther med drog hand ned till Danmarch igen, røffuid och brandschattid huor hand drog frem.fram C.
Der Erling schacke spurde thett att koning Woldemor vor kommen op ij Norrige, da forsamblede hand ein stor hob folch och drog suder ij Vigen. Da hand diidt kom, vor koning Voldemar nid dragen med sitt folch. Der epther sigled hand offuer till Judland till Dyrsaa och fant ther ein stor hob vdeliggere. Erling schacke lagde thennom om bord, och bleff der eitt hartt slag aff. Dog po thett seniste fich Erling schacke offuerhanden och bleff mesteparten slagen, och en part rømde. Erling schacke tog schib och godtz och huad ther wor, och drog till Norrige medt. Stodt thenne feigde emellom Norrige och Danmarch nogen stund hen.
Christine,Christinn koninngsdotter C. Erling schackis høstru (koning Siugurd jorsalafars dotter)Innskottsparentesen mangler i C. drog ned till Danmarch til koning Waldemor sin frende, och the wore systre børn.søskinndebørnn C, syskinndbarn D. Kongen vndfichfagnedt C. hende well, och wore the offte till tals om mange hande deler, och kongen tog hendis talesnack C. alltid blidelig. [Der foraarid kom,Om foraaridtt effter C. da sende hun bud till Erling schacke att hand skulle komme ned till Danmarch och forlige sig medt koning Waldemor. Erling schacke giorde sig rede medtt et skib aff the beste, och bemannedt thett medt thet beste folch hand haffde ij landitt, och seglid till JudlandtJuttlannd C. och fand koning Woldemar ij Randerse,Randersse B, Randers C. och kom da kongen sad offuer borde med sine gode mend. Erling schacke kledde sig sielff tollfte vdi theris harnisch,wabenn C. och haffde hatter offuer hielmene och suerd vnder theris kiortler, och ginge saa ind for kongens saal, oc komme ind medt them som baare retterne, och treddetrodde C. frem for kongens sede, och sagde: Fred och leide wille wij haffue baade her och heimhiemm C. igen. Koning Waldemor saag till hannom och sagde: Esthu thettSlik også B, D, ther C. Erling? Hand suarid: Her er ieg, sig mig snart om ieg skall haffue leyde. Der vor inde ij salen vell LXXX mend, och alle wden vaben. Kongen suaredt: Leyde skall thu haffue, Erling. Ieg pleger icke att handle verlig medt thennom som komme till mig welluillige. Daa gich Erling frem till kongen och kyste hans hand. Der epther gich hand till sitt folch igen.
Erling schacke wor nogen stund hos koning Woldemor och taled der om att ther motte bliffue fred landenerigernne C. imellom, och bleff saa besluttid att Erling schacke skulle bliffue ij Danmarch till gisell,gissell B (gno. gísl). och Asbjørn snare, erchebiscop Absalons broder, for op ij Norrige modt hannom ij gisell.
Der epther hende thett sig en gang att koning Waldemor och Erling schacke the talede sig imellom. Da sagde Erling: Herre, jeg will nødigtt haffue eders wgunst, therfore synis mig thet best were att fred wore giort os imellom, att thett bleffue giort wedt then handell som før ær giortt, och eders naade kunde giøre meg till eders jarl ther offuer, och will ieg sueresuerie C. eder ein [trofast eidtruned eedtt C. att hollde thett rige eder till hande. Jeg will giøre all then tieniste och forplichtt som eders naade bør att haffue aff thett jarlldom. Da fich Erling schacke saa fremførtframførd B. sine ord for kongen att hand ledde hannom till sede, och gaff hannom jarlls nafn och all Vigen till leen att raade faar, medt all schatt och skylld, och bleff Erling schacke jarll saa lenge hand leffde, bleff tesligiste thenne fred bestandig ij theris lifs tid.
Der Erling schacke haffde forenit sig mett koning Waldemor ij Danmarch, da bleff han mechtig ij Norrige, och lagde wind paa att ødelegge alle som vore kommen aff konge slecte ij Norrige, po thett at rigit kunde bliffue vnder hans søn och hans eptherkommere. Och lodt hand gribe en hed Siugurd Harallson som wor koning Magnus hallfbroder, och lod hugge hoffuidt aff hannom paa Nordnes [vid Bergen.Mgl. i C. Thesligiste fordreff hand aff landitt koning Øystens dottersøn wid naffn Oluff Schaffhugsøn,Schaughaugsønn C. (Frisb.: Skafhaugsonr). och døde then same wdi Aaleborig ij Judland, och bleff begraffuen ij Wor froe kircke ther ij byen.
Der wor ein jarll ij Suerrige hed BijrgeBijrgie B, Bijrgijr C. jarll brose. Hand aatthe koning Harald gijllis dotter hed Biritte.Birgitta C, Birgitte D. Hun aatthe ein brodersøn hedtt Øysten Øystenson, och wor han koning Haralld gijllis soneson rettkommen till rigitt. Then same fich hielp aff Birge jarll met folch och penning, och drog till Norrige, och fich hand snart en stor hob folch tillhande baade aff Suerige och Norrige. Der de haffde nogen stund weridt ij landitt och finge ingen wnderholning aff almugen, tha begynthe the att røffue och tage huor the komme frem.fram C. Da forsamblede bønderne sig alle stedz emodt thennom, saa att the nøddis till att fly paa wille skoge och holle thennom ther. Som the haffde nogen stund veridt paa skougen,skougernne D, da begynthe theris kleder att bliffue reffuen och wdsleden,wdslethenne D. att the toge neffuer aff bierchenbircken C. och bunde wden om theris been paa hoserne. Therfore finge the thet nafn och kalledis menligmeenlige B, giemelich C. birchebener,birchebeyner C. huilchitt naffn then hob behollt lang tiid siiden. Koning Magnus Erlingson kom wforuarendis paa forneffnde Øysten och te birchebener paa Ree, och sloge hannom ther medt tusinde mend. Der koning Magnus Erlingson haffde faait thenne seiger, da bleff hand wide berømpt offuer landitt, och fordristidt sig da ey flere att sette sig op emodt hannem.C begynner her på ny side.
Boken er utgitt av Det norske språk- og litteraturselskap
Last ned hele boken til mobil/nettbrett i .epub-format eller som .mobi. Du kan også skrive ut boken som .pdf eller html.
På 1500-tallet vokste det frem en interesse for Norges historie inspirert av renessansens ideer. Det førte blant annet til oversettelser av Snorres kongesagaer fra norrønt til dansk, så de kunne formidles til nye lesere.
Mattis Størssøn er mest kjent som sagaoversetter, selv om sagateksten hans er mer å regne som et sammendrag enn en direkte oversettelse. Det finnes flere avskrifter av Den norske krønike. Oversettelsen ble i 1594 utgitt i Danmark av presten Jens Mortenssøn. Utgivelsen fra 1594 er den første trykte boken som inneholder tekst fra den norrøne sagalitteraturen. Det er en del språklige forskjeller mellom manuskriptene med Mattis Størssøns oversettelse og den danske, trykte utgaven. Den danskspråklige presten som utga verket, forenklet rettskrivningen, fjernet norskheter og språklig påvirkning fra originalteksten.
Vi vet ikke helt sikkert når Mattis Størssøn ble født, men han var lagmann i Bergen i nesten 30 år midt på 1500-tallet. Han var en av Bergenshumanistene og laget som en del av de danske myndighetenes dokumentasjonsarbeid en forkortet oversettelse av de norske kongesagaene (Snorre) til dansk.
Fyll ut e-posten din under så vi kan varsle deg når nye verk publiseres.
