Koning Haralld gijlle och drottning Ingerid de otte ein son tillhobe som hed Inge,Her innskutt i G: Hannd war øster ij Wigen huos Amundt Gyrderssønn — —. och wor po thett anden aar da hans fader bleff slagen. Men then andre hans søn hedt Siugurd war da ij Trondheim, och lodt drottningen strax sende budt till Tronhiem, att the skullde tage Siugurd Harallson ther till konge, och sielff drog hun østher ij Wigen, och lodt ther hylle sin søn Inge Harallson offuer hallfftt Norrige.G legger her til: Ther till hialp Amund Gyrderssønn, Thiostolffer Alassønn och andre ypperlige menndt.

Siurd slembi drog nord till Trondheim och tog koning Magnus blinde wdaff klosterid, och menthe ther medt tisbedre att faa landitt vnder sig, och fich dog ingen stadfestning aff indbyggerne,vndersotterne B, lanndzotterne C, indbygerne G. [wden hand motte flye vester offuer haffuet, och giordi altid stour skade her ij lanndit meth roff och branndt naar hanndt saag sit raaderum. Men koning Magnus blinde drog op ij Oplandenn och mente der ath faa nogenn hielp, som hannd och fich, och bleff der om wintterenn offuer. Om sommeren der kong Ingo och hanns menndt thett spuorde, da drog hand emodt hanom, och fundis de wedt Imyne (? Mynne). Der bleff it hart slag aff, och haffde koning Magnus blinde mere folch. Saa er sagt att Tiostolffer Alassønn haffde Ingo vdj sit killting denn stundt hand slogis, och gich hand duelig frem, saa att hand slogis hordelig emodt dennom som hanom paa søgte. Och der aff fich koning Ingo dett meen, som hand haffde saa lennge hannd leffde, att hand bleff kulryggitkrylrygid I. och en fodt lenger end denn andenn. Effter lang wederskiiffte falt møgit folck paa koning Magni side. Der effter flyde koning Magnus blinde øster till Gyllanndt ([?] Gautland) till Karll jarll Saurkuissønn,Slik Frisbok; Hkr.: Sónason (jfr. inni. s. XII). och sagde att Norige stodt lettelig till att winde, dersom handt wille thit søge met mact. Effter hanns raadt samlet Karll jarll møgit folch, och drog der met ij Wigenn, och for redsell skyldt gich møgit folch hanom till hande. Ther Thiostolffer Alassønn och Amundt Gyrderssønn, koning Ingos mendt, det spuorde, da drog de emod hanom mett thet folch som de kunde faa, och haffde kong Ingo met dem. Och fundis de och møttis paa Kroge skouff och slogis mandelig. Der faltt møgit folck paa bode sider, dog beholt koning Ingo marchenn och fich seier. Menn Karll jarll flyde hiem till sit riige igienn. Der effter flyde kong Magnus blinde neder til Danmarch til kong Erich emunne och bleff ther well vndfangen. Hanndt badt koning Erich att farre till Norige met de dannsche och winde lanndit wnder sig. Da wille hannd følge hanom, och sagde att ther thør ingenn giøre hanom modtstanndt, dersom hanndt kom met thenn dannsche mact der ind. Effter saadanne raadt da giorde koning Erich sig rede met skib och folch, och droge till Norge met II^C skib, och war koning Mangnus blinde och hans folch met ij same ferdt. Och der de kome till Tonsberg, da war koning Inges ypperste mendt met almuenn der forsamlit och for bødt de dannsche lanndgangh, saa att de motte drage der fraa, och holtt de saa indt adt fiordenn modt Opslo. Tiostolffer Alassønn war ij byen føre och haffde føie folch. Der hanndt saae de dannsche kome wid Hoffuit øye, da drog hannd aff byenn met sit folch henn op paa Romeriige och samlit miere folch. Kong Erich drog indt ij byenn och sette ildt ij Sannct Haluordz kiercke och ij byenn. Effter om morgenenn kom Tiostolffer neder till siøs met it stour antall folch, och da war koning Erich met sit folch dragen wd paa skibenne, och kunde de iche nogenn stedz kome paa lanndt for folckit som ther war for samlit paa alle sider. Koning Ingo och Amundt Gyrderssønn, hanns foster fader, laage met deris folch ij Hornbore sundt. Da lagde de till modis met koning Erich, och slog hanom møgit folch aff. Sidenn drog koning Erich ned till Danmarch igienn, och befant hand att Mangnus blinde ey haffde sagt sandenn for hanom.

Der effter nogenn stundt kom Siuordt slembj till Danmarch, och wor koning Mangnus blinde der fore. Der finnge de skib och folch, och drog ind ij Norge met XXX skib baade norsche och dannsche. Der konng Ingo och kong Siuordt Haraldzsønner thett spuorde, da giorde de denom rede met alle deris mact, och wille tage emodt koning Mangnus blinde och Siuordt slembi. Och droge de alle synder met landit och møttis de widt Hualler sundt for Sarpsborig.Innskott i 2. red., her gjengitt etter G, konferert med H og I. – II. redaksjon er sagaen her gjengitt sterkt forkortet (og misvisende) på denne måte: – – vden hand motte fly mett koning Magnus blinde nedt till Danmarch, och giorde altid stor skade her ij landitt medt roff och brandt, naar the saage theris raade rum. Der epther giorde koning Siugurd seg rede och koning Inge Harallsønner medt all theris macht och willde tage emodt koning Magnus blinde och Siurd slembe, och droge the allt sudher medt landitt. Men koning Magnus blinde och Siurd slembe komme synnen aff Danmarch emodtt huer andre, och møttis wid Hualer sunnen for Sarpsborg, och haffde the XXX schib baade inedt norsche och dansche folch. Men koning Siugurd och koning Inge Harallsønner haffde eckon XX schib, och alle store och well mannedt. Tha begynthis itt hartt slag, och ij thett første anfall flydde XVIII schib aff the dansche ned till Danmarch igen. Ther epther fæll meste parten aff koning Magnus blinde och Siurd slembis folch. Reider GrottgiordsonReyder Grottgiordssøn B, Reidar Greottgardssønn C. tog koning Magnus blinde op ij sitt faufn, och ij thett bleff hand skudttskytt D. bag igenom ryggen frem igenom brystitt, och fell død nedt paa lugen,Slik også B, D, G, ryggenn C. och kong Magnus blinde offuen paa hannom, och fich hand sin bane aff same skudtt.stynng C. Forskreffne Reider fullde sin herre som ein tro tienere burde att giøre. Men Siurdtt slembi bleff fangen paa sunditt och bleff leidt strax for then menige mand. Tha wor ther then rop och skraal ther the saage hannom, aff glede. Der bleff hannom paa lagtt saa hordhard C. ein dødt som the kunde werstt optencke. De sloge sunder hans scheneben och armlegge medtt øxehammer.Her innskutt i 2. red.: Sidenn wille de fleckit hudenn aff hanom leffuendis, men dett kunde de icke giøre for blodrass G. Saa toge de saa mange suøbersueber D. och sloge hans hud aff som hand wore flegen. Der epther sloge dhe hans ryg sønder medt ein stor stock, och siden hugge hoffuid aff hannom. Och ær thett stortt vnder att høre, att han alldrig blunkitt medt sin braa, eller sagde engang aaviauj B, owi C, aa we D. vdi all sin pine, vden taled saa frimodigrausteligtt C. lige som hand plegitt att giøre huer dag, och wor lige som the haffde slagitt paa stoch eller stein.stienn C. Dett wor huer mands segn att ingen stoltere karll kunde were till ij Norrige paa then tiid end hand, endog hand wor lastelig wdi mange maade.

[Siuordt slembis ligh bleff sidenn ført neder til Danmarck ij Aalborig och der begraffuit ij Worfrue kiercke ij byen. Men koning Magnus blindis liig bleff ført til Opslo och begraffuit huos sin fader kong Siuordt jorsalafar ij Sancte Haluardz kiercke.Skutt inn etter G.

Der koning Siugurd och koning Inge Harallsønner haffde regeridt Norrige ij VI aar, da kom Øysten Harallson theris broder aff Schottland till Norrige och drog strax till Trondheim. Der bleff han tagen till konningHer føyd til i G: paa Øyre tinng. offuer tredieparten aff landitt, och wor godt fred ij landitt imellom brøderne en tid lang, alt meden theris gamble fostefader leffde. Men then tid the gamle wore alle døde, da bleff ther nogen tuist imellom thennom, saa att huer aff thennom stod epther then anden och ville komme ene till regementid, ther till wore och huer theris raad willigeSlik i B og C, wilge (E) og willie (D) må være feil. att saa schee kunde, endogh huer foer ther medt saa hemelig, ochatt C, G. stodt thett saa hen ij nogle aar. [Der epther bleff thett obenbarettTha kom ther obennbare rycte C (og G). att koning Siugurd och koning Øysten haffde sett seg fore att wille komme koning Inge aff dage, di hand wor icke før well hellbrigdvell før helbrede B, well førd och helbrede C, før well eller helbritt D, well helbret och før G. till att were koning.

Da giorde koning Inge Gregorium Dagson till høffuidtzmand offuer sitt folch,regementid C, G. thi han wor tha den fornemstefornemste och deiligste G. krigsmand ij Norrige, och Erling schacke till sin øffuerste raadzherre ij landitt. Och gaff hand Erling schacke till hustru Cristine, koning Siugurd jorsalafars och drottning Mallfridtz dotter (drottning Mallfrid wor koning Woldemors moders syster). Formedelst hans duelighedt och thett gifftermaall hand fich, da blef hand megitt hollditt ij ære aff allt landitt, saa att allt landraad stod wdi hans hand.

Koning Siugurd och koning Øysten bleffue megitt horde wid allmugen,vndersotterne B, C. huor de droge frem, och finge derfor liditt loff aff allmugen. Koning Siugurd drog til Bergen, och der hand kom didt, da kom dher wenighedt emellom hannom och Gregorius Dagsøn, thi ein aff koning Siugurds mend haffde slagitt Gregorii Dagsøns suen ihell paa gathen. Och giorde Gregorius sig rede medt allt sitt folch och kom wæbnedt ind for koning Inge och sagde: Mig synis herre saa, att ij wille io endelig liide saadant aff koning Siugurd, saa lenge hand ødelegger alle eders beste mendt, och gielder dett meg saa snart som ein anden, och naar thet ær schedt, da ær thet well møgeligt att hand kommer eder baade rige och land efra, och ther som ij icke wille, tha skall iegh geste hannom ij natt, thett gaa mig huorhur C. thett kand.will C.

Da suaridt koning Inge och bød huer mand wæbne sig, och skiffteskiifftted C. the sig ij tre hobe och berende gaarden. Koning Siugurd warde sig mandelig, saa att ther falt mange aff them som vthen fore wore, dog paa dett seniste brøde the husit offuer hannom, och sloge hannom ihiell medt mange andre duelige helltehieltter B, heltter C. wden all naade. Saalunde bleff koning Siugurd slagen ij Bergen XIIII dage for S. Hans baptista,Johannis baptiste dag C. och bleff begraffuen ij domkirchen po Canicke bergitt.biergitt C.

Koning Siugurd wor stor och sterk och mandelig woxen, bront haar, deilig ij ansichtitt, dog store lipper, ein saare welltalendis mand fram for nogle andre mend, hordhard C. ij regementidtt, och therfore fich han wgunst affhuos B. menige mand.

Der thu aar wor forgangen epther koning Siugurdz død, da besterckedebestercked B, besterckitt D, sterckede C, G. de andre tho brødre sig paa baade siider. Koning Inge drog synnen till med LXXX schib, koning Øysten kom norden till medt [halftrediesinds tiufueL strå i C, D. schib (och wor thett orsagen att koning Øysten haffde latid røffuid Gregorium Dagson och brent hans gaard BrasbergSlik også B, Brattsberg C, Bradzberg D. aff, tesligeste wor hand och mistenctmøstennkt C. att hand haffde latidt affbrent thet store noustneust B, naust C, nøst G. medt schib och allt for koning Inge, och willde icke betale schaden som hannom wor forlagtt), och møttis the synden for Bergen. Der koning Øysten fornam att koning Inge vor hannom for sterch, och hans folch vor hannom thesligisteMgl. i C. wuillig, da rymde hand fra skiben och drog synnen offuer land till Wigen. Koning Inge lagde suder epther till søessiøs D. medt skiben, och fantt hand koning Øysten ved Forskircke ij Wigen, och der bleff hand fangen. Der koning Øysten fornam att hand skulle dø, da kastedkaste (pret.) G. hand sig gruffue ned po jorden, och rachte sine hender fra sig, och sagde: Hugge nu itt kors imellom mine herder,skuldere G. da maa ij se att iegh ær icke red for koltkaltt D. jarn som ij sige om mig, och blef hand huggen strax død, och hans lig begraffuen ij Forskircke mitt paa gullfuit, och sigis dett hand ær hellig. Der som hand bleff slagen,retth C. spranck op ein kellde (och kallis till denne dag hellig Øystens kellde).Opplysningen om at der «sprang op ein kellde» har grunnlag i sagaen og fins i alle hdss. av krøniken, men C, D og G mangler parentesen «och kallis til denne dag hellig Øystens kellde». Men alle lastid den gerning att hand worvard B, bleff C.) saa rettidt.

Koning Øysten war suorttsuartt B. och bleichlettbleiglet B. mand, passelig høg, dog medelmaademandig (feilskr.) D. viss, ein grundig mand. Men thett drog hannom till wgunst hos alle att handtt wor saare karg och girig fram for sine brødre.

Om Den norske krønike

På 1500-tallet vokste det frem en interesse for Norges historie inspirert av renessansens ideer. Det førte blant annet til oversettelser av Snorres kongesagaer fra norrønt til dansk, så de kunne formidles til nye lesere.

Del boken

Tips dine venner om denne boken!

Del på Twitter
Del på Facebook