Magnus konning then gode, Sancti Oluffsøn, begynthe sin ferd aff Rysland och kom till Suerrige om waaren och hafde medt seg megitt folch som hand haffde samblitt wdi Suerrige, och drog igenom Helsingeland till Jampteland och saa therfraa offuer Kølen ned ij Trondelagen, och gich allt landett hannom till hande huor hand drog frem,fram C. och alle the befallings mend som konning Suen haffde wdi landitt, the rømde, och ther war ingen som stod hannom emodt. Och drog strax till Trondheim och lodt opschere Øyreting, och bleff Magnus Oluffson der tagen till konning offuer alt landett som hans fader tillforne haffde, och lodt wdtbiude ledingenledangen C, leydingen D. offuer all Trondelagen och [forsamlitt ein stor hob folch.bleff hannom gott till folck C. Da war koning Suen paa Sundhordeland, och der hand fich tisse tidende,tiende B. lodt hand strax wdbiude allmenningen medt schib och folch, och gaff fore att hand willde weriie landett for Magnus Oluffson. Ther almugen hørde att Magnus Oluffson war kommen ij landett, suared de føgidtt der till. Men somme sagde sig att wille føllge koning Suen.Knud B, Svennd C. Men somme sagde ney, then største part tagde quer och suarid inthedt. Da sagde koning Suen till sine gode mend: Meg synis som her schall føienføie B, føye C, føyenn D. troschaf were hos thette folch, thi dhe ere faa som wille føllge. The andre sige ney eller och tie stille. Therfore ær thett mitt raad att wij sette ingen tryghedt till thennom, wij wille heller drage didt som wij wedt os trygh hielp. Thette samtychte alle hans mend, och saa drog koning Suen synder medt landett och nedtt till Danmarck till sin broder konning Knud then horde, och bleff ther well wndfangen.faugnnidt C.

Konning Magnus Oluffsøn for then høst allt østher till landendenlandzenden B, lanndzendenn C. och bleff tagen der till konningh offuer allt landitt. Thenne same høst bleff koning Knud then rige dødt ij Engeland, ther hand hafde werid konge offuer Danmarch XXVII aar, offuer Engeland XXIIII aar, offuer Norrige VII aar. Och bleff Harald Knudtz broder tagen till koning igen offuer Engeland. Then same winther epther adt døde kong Suen Alwiueson ij Danmarch. Da regered konningh Magnus offuer Norrige och HordeKnud offuer Danmarch. Epther om waaren tha wdtbødt the paa baade siider ledingen, och lode seg høre at the willde mødis wid Baahus elff, och huer drog paa wegen imod huer andre. Tha eptherdi att kongerne wore baade wnge ij theris barndom, tha lodt huer theris raad beschicke huer andre och wilde gerne handle [till fredztill fred C. rigerne emellom, och bleff daa giort saadan fredz willchor att kongerne suore seg i brødreschab,brødreskap D. och giorde fred imellom rigerne saa lenge som the leffde. Och ther som ein aff thennom døde for wden søn epther seg, da schulle then som lenger leffde, tage baade land och riger epther hannom. Thenne forbindelse och willkor suore XII the fornemste och ypperste af huert rige att saa wbrødeligen holldis schulle. Ther medt schildis kongerne gode wenner adt, och huer drog heimhiem B, C, D. till sitt rige.

Kallf Arneson paa Egge war then ypperste ij landett och raadde mest medt konning Magnus. Da vor ther nogre som fortrødt thett, och gaff kongen for att Kalf haffde werid then største fiend emodt hans fader paa Stickelstad.Sticklestadt B, C. Nogen stund ther epther war konning Magnus till gest ij Werdall paa Haug, och sadt Kalf Arneson wed then høgre hand och Einar tambescher wedt then andre hand. Dog holt kongen mer aff Einar tambescher och taledt till hannom: Wij ville fare till Stickellstad ij dag och see huor ther ær wurditt. Einar suared: Jeg wed føyettføige B, føigitt C. ther aff, men ladt Kallf Arneson fare medt, hand wedt best huorledis dett gich till. Daa stod konning Magnus op fraa borditt och sagde till Kallf: Thu schalltt følliie meg till Sticklestad. Kallf suarid: Jeg haffuer ther inthett att giøre eller bestille. Da bleff kongen wred och sagde: Du schallt fare. Och da opstodt Kallf Arneson och talede hemeligenMgl. i C. till en sin tienere: Du skall hasteligen fare heimhiem C. till Egge och sige alle mine suenne till att the indschiber allt thett ieg haffuer for solen gaar wnder, vdi mine schib,skiibe C, skip D. saa att the ligge rede.

Kongen redreid D. ned till Sticklestad, och Kalf fullde hannom. Da stege the aff theris heste och ginge thitt som slagitt haffde staait. Tha sagde kongen till Kallf: Huor ær steden som kongen laa fallen? Kallf rachte spyditt fraa seg och sagde: Her laa hand fallen. Konning Magnus sagde: Huor wastwarst B, C, war D. thu da? Kallf suarede:suaridt C. Ieg war her som ieg nu staar. Kongen suaridesuaridt C. wredelige: Da naadde du vel till hannom medt øxen. Kallf suarid: Naadde ieg hannom med øxen, och wende seg fraa kongen och steg paa sin hest och red till Egge. Da wore skibene alle rede. Hand lagde wdt till søes same natt och segledt wester offuer haffuidt och hollt seg som en sørøffuer,siørøffuer B. toch paa Schotland, Irrland och Søderøer.Søderøyer B, Sudherøyer C, D. Men kongen red till bage til Houg igen. Magnus konning lodt legge vnder kronen allt thett som Kalf aatthe baade løst och fast, medt flere theris odellodall B, C, D. som haffde werid ij slaget modt hans fader konning Oluff.

Da Magnus koning haffde regerid Norrige wdi fem aar, da døde koning Harall ij Engeland, och Knud then horde bleff konning offuer Engeland epther sin broder, och regerid hand Engeland medt Danmarch ij thu aar siiden, och saa døde hand och bleff begraffuen hos sin fader wdi Wincesther, ieg mener thett ær vthi Rothomago. Magnus koning Oluffson fich spurt the tidende aff Engeland att koning Knud then horde war død. Dha sende hand bud och breff till herrerne vdi Danmarch att hand wilde medt thett allerførste komme till Danmarch epther som tillforn war forligt kongerne imellom, [att huilckin som lengst leffuide, then skulle anamme rigit epther then anden.Utelatt i C.

Magnus koning giorde seg rede medt eitt stort tall folch och drog strax till Judtland,Jullandt B. och lodt sig tage till konning paa WiburgViborig B, Wiiborig C. landsting offuer all Danmarchs rige, och bleff ther lenge paaom C. sommeren medt stor glede.

Suen Wllfson (hans fader hed Wllf Torgylls spragelegson, och hans moder hed Astrid, Suen tiufueschegs dotter) kom till Magnus konning ther hand laa ij Elfuen, och forhandlede the da sig imellom att Suen suor konning Magnus att were hans mand, och ther medt giorde konning Magnus Suen till ein jarll och drossestedrost B. droseste C. offuer Danmarch [att regere landett ij hans frauerelse. Och drog saa koning Magnus till Norrige och Suen jarll till Danmarch,Utelatt i B. och hyllidhylditt C. Suen sig well medt indbyggerne saa hand fich ther eit stort anhang ij landett. Och ther Suen haffde kommidt seg ij wenschaff medt the ypperste, lodt hand giffue seg konge naffn och blef thett samtychtt aff mange, dogh icke aff alle.

Konning Magnus spurdefick thidennde C. att the wendische aff Julin haffde fallidt fraa Danmarch, och haffde Danmarch lenge regerid ther offuer, thi Julin bleff bygdtt aff dansche folch. Da drog hand aff Norrige medt stor machtt, och samlede mer till ij Danmarch, och drog saa till Wentland, och belagde Julin, stormede och want staden, brende och ihielslo allt hand ofuerkom ther omkring ij Wenden. Der Suen Wllfsøn, som her epther kallis Suen Estridsøn, fich spurtt att konning Magnus wor kommen ned aff Norrige medt megitt folch, tha rømde hand op ij Suerrige och bleff ther saa lenge ind till konningh Magnus haffde giffuit sitt folch forloff och war siellf ij Judttland.

Nogen stund ther epther fich koning Magnus tidende att the wendische haffde atther igen forsamlidtt ein suarsuar C, stor B, hob folch och willde drage ind ij Danmarch och heffne sin schade. Da samlede hand och all then macht aff Juttland och drog imodt thennom. Ther kom hannom till hielp hertug Otte aff Brunsuig (hans førstinne wor Sancte Oluffs dotter och hedtt Wlluild, koning Mag nusis systher) och haffde medt seg ein stor hob folch. Der droge the imodt fienderne och møtthe huer andre wedt Schotborg aa paa Lyschougs heide.Lyschogs hiede C. Dher fall the huer andre saa hordeligen an att the wendische fulle saa tychtt som mand pleier att slachte faar, och kunde the inthet blotthe seg, och bleffue the der meste parten nedlagdeRettet etter C, i E strå «indlagde» paa heden.heiden B.

Der Suen Estridzøn wor kommen aff Suerrige medt eitt tall folch och konning Magnus laa ij sin rystning, da droge the tre gange till hobe, och alltidt slog konning Magnus hannom aff, och motthe Suen dog paa dett siste rømme marchen till Suerrige igen. Første slag stod hos Ree, andett wden for Aars, tredie wid Helgenes. Aff thesse seiervindingeseyeruinndinger C. bleff konning Magnus wide berømpt, och bleff siiden god fred ij Danmarch meden hand leffde och regeridt Danmarch och Norrige.

Nu will ieg her medt lade betemme om Magnus konning och tale om Haralld haardraade.

Om Den norske krønike

På 1500-tallet vokste det frem en interesse for Norges historie inspirert av renessansens ideer. Det førte blant annet til oversettelser av Snorres kongesagaer fra norrønt til dansk, så de kunne formidles til nye lesere.

Del boken

Tips dine venner om denne boken!

Del på Twitter
Del på Facebook