Harald som kallis then haardraade,hardraade B. Sancte Olufs hallfbroder till moderen, hand war paa Sticklestad ij thett slag som Sancte Oluff fellfaldtt C. wdi, och blef ther ille saar. Hand kom medt the andre aff slagitt och drog strax till Rysland till koning Jarleff, och hand toch well emodt hannom, och giorde hannom till sin øffuerste offuer alt sitt folch, och fich stor pris huor hand kom ij nogen krii, och bleff hand ther nogle aar. Der epther drog hand ind ij GrechenSlik også B, Greckenlannd C. till Constantinobell.Constantinopel B. Da rodde ther fore Zöe drotning then rige medt hendis søn Michäel Calaphates eller Catalactus. Der kom hand ij hulldschaff, saa att hand fich befalling att drage ij krigen medt then krigsførste som drotningen brugede till søes, som hedt Georgius, och hørde drotningen ner till, dog saa att huer raadde for sine schib. Och der dhe haffde nogen stund fullds tillhobe, da fich krigsfolchitt stor williie till Harald, och wilde alle gerne følge Harald och ingen then anden, och bleffue the saa attschillde att huer for for seg sielff. Och drog Haralld haardraade wester wdi Africam och want ther well LXXX byer och slott och slog der tillhobe ein suar hob medt gull och penninge, och lodt forschicke till sine wenner ij foruaring wdi Rysland. Harald haardraade war lenge wdi Greken,Grecienn C. ij Sisilien, ij Africa, och fich ein suar hob penning, eptherdi hand røffuid ij the lande som mest war att faa dyrebare ware wdj.»wdj» føyd til etter C. Dernest togh hand ein suar hob guld och penninge medt segh och drog till Jerusalem och till Jordan, och lagde sig ij Jordan som ein anden pelegrim,pillegrim. B, C. och gaff mange penninge till den hellige graff, och for saa atther till bage igen till Constantinobell. Och der Harald haardraade wor kommen till Constantinobell igen, da fich hand tidende att koning Magnus Olaffson raadde baade for Norrige och Danmarch. Da lystid hannom att drage [heim till Norrigei lannditt C. igen till sine slechtinger, och opsagde fordi den hulldschaff och tienisteUtelatt i B. som hand haffde loffuid ZöeZoe C. drotning. Der Zöe drottning dett forstod, da bleff hun fortørnid och wred paa Harald, och wende then sag paa hannom att hand haffde wnderslagitt seg gulld, penninge och clenodie, som kongen burde att haffue, huilke hand haffde fangitt ij kriienkriigenn C. den stund hand wor øffuerste, och klagede hannom for kongen, som hedtt Constantinus Monomachus. Hand lod fange Harald och satthe hannom ij fengsell. Om thenne fengsells orsage sigis attschillig.ymmesth C. Drottning Zöe haffde ein broder dotter hedt Maria, then willde Harald hafue till echte, thett willde Zöe drotning icke. Men the fleste sige att hun wilde sielff hafft hannom, men Harald willde icke, och thett wor then rette orsage, endog hun wende anditt fore.

Ther Harald hordraadehardraade B, C. var kommen ij tornidt och tuenne hans tienere medt hannom, Halldor och Wlff, da kom en rig quinde till tornid om natten som war Harald haardraadis gode wen, och hun fich raad till medt stiger [att hun lodt eit stercht tugh nedt ij tornid,Utelatt i D. och der med kom Harald aff tornid och kom till sitt folch igen, och webnede sig alle och opbrødt husitt som kongen laag wdi, och Harald fangit kongen och lodt stinge baade hans øgneøyen B. vdt.

Thette haffue alle sagt som med Harald hordraadtt wore ij Constantinopell, endog Saxo schriffuer anderledis ther om, att hand slog ein drage ihell ij tornid och ther medt schulle wndkomme.

Ther Harald haardraade war kommen aff fengsell, da drog hand offuerøster C. igen till Rysland till konning Jarleff, och ther fra till Suerrige. Ther fant handt Suend Estridson som haffde rympt for konning Magnus wid Hellgenes. Och samme høst drog koning Magnus till Norrige, och ther fich hand tidende att Harald haarraade war kommen till Suerrig, och haffde lagt samlag medt Suen Estridson emod hannom. Daa samblede koning Magnus folch till hobe och willde werghewerie C. landett for thennom. Da begynthe begge rigens raad att handle thennom imellom, thi thett vor haart paa baade siider, och bleff ther medt fred giordt och forligt saa att Haralld haardraade schulle haffue hallft Norrige mett konning Magnus, och schiffted Haralld ther emodt hellten aff the løse gull och penninge med konning Magnus som handtt haffde wundit ij krij wden landz, och thett bleff kundgiort offuer baade rigerne och samtycht aff wndersaatherne paa baade siider. Regerede the baade Norrige thett aar ther epther, och haffde huer sitt hoff.

Der koning Magnus och Haralld wore ij Norrige, foer Suend Estridson ind ij Danmarch och optoch all then renthe som kronen tillkom ij thett same aar. Ther koning Magnus thett spurde, drog hand ned till Danmarch, och Harald haardraad fulde hannom, och toge alt landit vnder konning Magnus och tøffuede de lenge wdi Judland om høsten, och bleff konning Magnus der siug. Ther hand kende att hans liiff wilde icke lenger ware, da sende hand bud till Suend Estridzon, och lodt hannom Danmarchis rige op epther seg, och sagde att Haralld hardraade skulde lade seg nøye medt Norrighe, da lefuede de paa baade siider best fredelig. Der epther drog Haralld hardrade op igen till Norrige och bleff tagen till konning offuer allt landitt. Men Einar tambescher fullde koning Magnus liick op till TrondheimTrundhiemm C. och lodt thett hederlig begraffuis ij Sancti ClemetzClementz B, Clemenndz C. kircke. Ther stod da Sancti Oluffs schrin som først bleff giortt.

Konning Magnus, Sancti Olafs søn, wor ein medelmaade mand po voxt,vext B. dog ragvoxen, rødachtig ij synen och rødachtig haar, talidt sniellt,sneltt C. snarraadig, schemptidtt gerne och gaff gerne, ein duelig krigsmand och saare vabendierff, haffde stor yndest aff alle, saa att baade venner och vuenner loffuid hannom.

Der epther kom bud till Suend Estridson att koning Magnus war dødt, och hand haffde schickitt hannom rigit till hande. Da toch hand all Danmarch wnder sig, och suor att hand schullde alldrig lade sig trenge ther fra then stund hans liif waridt.

Der koning Harald haardraade haffde ene regeridtt Norrige eit aar, tha [lodt hand wdtingebød hannd ud C, B og D som E. en stor hob folch aff Norrige och drog ned till Juttland, brende och røffuid huor hand kom offuer, och drog till Slesuig och brende staden aff. Ther hand haffde røffuidt alltt thett ther wor, och førde till schibs, och tilladdeB som E, haffde lad C, thill lagde D. LX store schib, da kom koning Suend Estridson medt ein stor hob schib epther hannom. Koning Haralld haffde store schib och megitt ladde. Men koning Suen haffde flere schib och mere folch och drogh flux epther fienderne. Da konning Harald saa att koning Suend drog flux paa hannom, lodt hand kaste for bord huadt ther løst wor aff thett hand haffde røfuid. Der dhe andre komme epther, da willde huerr berge thett som flødt paa søen. Men ther koning Suend saa thett, bødt hand them att the schulle lade dett flyde och søge flux epther fienderne, [huilckidt the ochsaa giorde.Utelatt i C.

Der konning Haralld saa att schibene droge end da flux epther hannom, da kastett hand end wdt huad ther løst wor wthi schibitt, tynner, bræder och tomme kister, thesligist thett folch som the haffde fongitt. Ther koning Suend saag att folchitt flødt blandt anditt wragh, tha bød hand att folchitt schulle reddis, och medt then liist wndkom koning Haralld och drog till Norrige, men koning Suen tillbage igen till Danmarch.

Der konning Haralld wor kommen op igen till Norrige, tha kom ther ein stor trette emellom hannom och Einer tambescher, saa att kongen bød Einar tambescher till tinge medt seg. Der lodt hand sla Einar tambescher och hans søn Endrid ihiell.I margen av E med seinere hånd: Einer Tambeschieluers Endeligt. Der aff bleff saa stor tuedrachtt ij landitt att koning Harald motte rømme aff Trondhiem.Trondheim B, Trunndhiemm C. Der epther kom Find Arnesøn till Trond hiem, och raadde thennom att the icke schulle giøre nogen opreisning emodt theris herre och koning, och bleffue the saa forligte. Men Haakon jarll for aff landitt till koning Suend ij Danmarch, och kom seg ther ij tieniste (epther att koning Haralld willde icke giffue hannom Ragnillde koning Magnus dotter), och wor ther nogen stund indtill Orm jarll hand døde. Saa drog hand op igen till Norrige, och koning Harald gaff hannom dha Ragnillde koning Magnus dotter, och ther till jarlls nafn, medt slich leen som jarlene plege att haffue ij Norrige, och bleff siiden hans tro suoren mandt.

Then same sommer ther epther bleff Find Arneson w-enswsett C. medt koningen, och gaff koning Harald schyld att hand [wulthe thettwar skyldig ther ij att C. hans broder Kallf Arneson bleff slagen. Och rymde tha Find Arneson fraa hannom ned till Danmarch, till koning Suend Estridzon. Hand togh well imodt hannom och gaff hannom jarlldom och Halland att raade offuer, och wor ther seett till att beschermebeschytte C. landitt for the norsche.nordmendene C.

Konning Haralld hardraade lodt fyrst funderereyse C. och bygge Opslog by, och satt ther offteste naar han icke war ij krii.kriig C. Ther wor megittmøgit B. landitt omkring, och god tillføring. Thesligeste sadt hand ther nær till att werie emodt kong Suend Estridzon. Konning Harald sende bud till konning Suend och lodt hannom sige att hand willde møde hannomthe skulle mødis C. wed Elffuen om waaren, och ther schulle the sloes om huilchen aff them schulle beholle baade rigerne. Der epther giorde koning Harald sig rede och drog sudher medt landitt ind till Ellfuen, och siden suder medt Hallandz siide till LofsfiordLosofiordt (feil) B (sag.: Lófufjorðr). med ij^c schib, alle store och well wdrustidt. Der kom koning Suend hannom imod medt iij^C schib. Der dhe norsche saage de mange schib, da raadde mange till att the skulle wige tillbage igen, och sagde att thett wore icke mogeligt att bestaa thennom. Da suaridt konning Harald: Før schall her falle then ene ofuer then anden før end ieg flyer. Och der medt lodt hand legge sine schib till slags, hans eigit schib thett største fremmest ij hoben. Wllf stallere lagde ther nest, Haakon jarll Jffuerson laag paa then anden siide medt ein stor hob schib well wdrustidtt, yderste po then anden siide framlagde the aff Trondelagen medt sine schib, och saare well wdrustidtt. Konning Suend Estridzon skichidt sit schib emodt koning Haralldz skip. Men nest hannom framlagde Find Arneson jarll sitt schib imod Wlff stallere, ther nest the andre schib huer epther som huer kunde fremfram C. komme och trengde sig hartt till huer andre. Dog fore mange skib løse wden om kring, som icke hollt sig blant then store hob. Der epther lode the blese ij tromethernetrumeterne B, sijne ludhrer C. paa baade siider, och bleff strax itt stort mandfall paa begge parter, och begynthis slagitt nogitt wdt paa daghen och stodt [all then gansche natt igenom.all natten C. Koning Haralld schød saa mandelig all natten saa att ther bestod inthett for hannom, saa att koning Suens schib wor slett affslagitt, wden de som komme for bord och kunde sømme. Haakon jarll Jffuersøn brugede sig saa mandelig, ochatt C. hand for vden omkring the andre schib och rudderydde C. huert thett schib som kom for hannom, och huor hand kom frem, da rymderømpte C. the alle for hannom huem ther best kunde, och saa lod hand then gansche nat.

Der den store hob saag att koning Suens merche wor fallit och schibit war øydt, da rymde all herren, och laage ther LXX schib nest omkring koning Haralz schib och wore the alle øde och rudde. Find Arneson jarll willde icke fly och bleff fangen paa sunditt. Koning Harald jagede epther thennom som flydde, men Haakon jarll Jffuerson laag stillquer C. med sitt schib, thi hand kunde icke jage epther thennom for the schibskiibe C. som laage omkring hannom. Der hand saa laag still met skibett, da kom ther ein stoer mand paa ein bodtbaad B, C. och haffde ein siid hatt oppaa, och roddeRettet etter B, roude C. till Haakon jarlls schib, och talede till jarlen: Jeg will gerne haffue liiffs frist aff theg vm thu willt vnde meg thett. Haakon jarll saag offuer borde till mannen, och kallederobte till C. tho sine tienere och sagde till thennom: Stiger ij bodenbaaden C. medt thenne fredløse mand och følger hannom till Karll bonde, och bed hannom faa hannem then hest och sadell ieg gaff hannom ij førre dag. Der dhe komme frem, sagde Karll bonde att hand skulle faa huad hand begerede.beddis C. Ij thett kom hus truen ind och spurde: Huad haffuer her weridt tidztiieds B (i margen: tidist). ij natt, att saadan rob och skriig haffuer weridt, iegh hørde alldrig saadant før. Karll bonde suared: Wedst thu icke att kongerne haffue striidt ij natt? Hun spurde: Huem haffuer seiger? Karll suarid: The norsche haffuer seiger behollditt. Hun suarid: Tha haffuer hand endnu flydtt igen. Karll sagde: Icke wedt ieg huad heller hand haffuer flydt eller hand er fallen. Da suarede høstruen igen: Wetslevesle B, wedsle C (usle). ere wij for konning, hand ær baade halther och redder. Da suarede den fredløse mand: Icke ær konningen red, men hand ær icke seger sell. Och haffde han ein dughduck C. som han tørrid segh po. Then rychte hustruen ifra hannom och sagde: Thett ær bondelicht att thu giør all dugen till lige vaadt. Siden lodt Karl bonde hannom faa hesten, och hans søn fulde hannom didt som Karll hafde sagt hannom.

Der epther kom koning Haralld didt igen som slagitt haffde staait och lodt randsage epther ligene, och mente att finne koning Suens liig. Ther hand fant thett icke, menthe hand dog liguell att handt wor bleffuen medt the andre.

Find Arneson bleff fangen som før er rørt, och war leidledtt C. fram for koning Harald. Da wor kongen glad och sagde till Findt: Nu findis wij her, och tillfor fundis wij vthi Norrige. Nu haffue the dansche icke well staait medt theg att the haffue her lathett thig epther seg baade blind och gammel, och sagde fremdelis:framdelis B, C. Will thu hafue liiffs frist? Find suarede: Icke aff theg, thin hundt. Kongen suarede: Will thu haffue liifs frist aff Magnus sonen min och frende din? Find suared: Huad raader then huelphualp C, D. for freden? Da lo kongen adtatth C. hannom och sagde: Willt thu haffue fred aff Thore frendkenfrennd kone C. thin? Find suared: Er hun her hos dig? Ja, sagde kongen. Da suared Find wredelig, saa att han icke kunde stille sine ord, och sagde: Thett ær icke wnder at thu beitz saa well ij natt meden thu haffde merren hos dig. Dog gaff kongen hannom liifs frist. Men Findt willde icke anditt giffue end onde ord, oc eptherdi att koning Haralldz drottning, som hedt Thore, wor Findz broderdotter, lodt hand hannom fordi fare medt fred hiem till koning Suend ij Danmarch.

Epther thette slag wor offuerstaait, da drog koning Haralld op ij Norrige till Opslo och satt ther om vintheren. Da bleff ther megit talitt om then mandom som ther bedrefst ij thet slag, och wor meste parten som gaff Haakon jarll stor priis for sin duelighedt. Da suared ther ein till och sagde att Haakon jarll haffde icke giort erligt imod kongen att han vndskiødt koning Suend att hand kom ij sitt beholl. Ther konning Harald fich thett att wide, da foriagede hand Haakon jarll aff rigitt och giorde hans godz wdslegt.wdslegis C. Och Haakon jarll holt sig wthi Suerrige och giorde alltidt schade ij Norrige,Norgie B. kom dog icke till fred igen.

Da tho aar forledne war epther thett store slag som stod wnder Hallandz siide, tha blef ther giord fred emellom rigerne saa att koning Suen Estridsøn schulle beholle Danmarch, men koning Harald hardraad Norrige,Norgie B. och ingen schulle then anden skade giøre den stund nogen aff thennem leffde, och huer skulle haffue schade som fangitt haffde.

Da koning Harald hardraad wor forent medt koning Suend Estridsøn ij Danmarch, tha kom en till hannom som hed Tosten Gudmeson, och wor rympt aff Engeland for sin broder Harald jarll, som war yngre end Tosten, och bleff wduolt till koning offuer Engeland imod Tosten jarls willie och samtycke. Da begeredbeddis C. Tosten jarll hielp aff koning Harald hardraad emod sin broder, att drage ind ij Engeland och winde landet vnder thennem. Ther konning Harald hardraad forstodt att Tosten jarll war fød aff kongelig slechtt, och hafde store foruante venner ij landet, och ther hos haffde stort atraa til regemente, da blefue the saa offuereinsoffuer eenns C. att koning Harald hardraad lofuid hannom hielp medt all macht. Der epther sambledesamlit C. koning Harald hardraadt folch offuer allt sit land och giorde rede met ij^C skib och fich god bør till Engeland. Och begynte strax hand ditt kom, att brende och røfue alle som icke wille gaa hannom till hande, och tuingedethuinngde C hand vnder seg landit saa widt som hand for frem.fram C. Der koning Harald GudmæsønGudnessenn C (sag.: Guðinason). spurde att Tosten jarll hans broder vor kommen ij landit med fremmed her, da drog hand emodt thennom medt eit stort tall folch, och schickitt budt till Tosten jarll sin broder och bød hannom tredie parten af rigit medt sig. Da sagde Tosten jarll till konning Haralld broder sin: Haffde thu tillbudit meg saadant tillforn før iegh drog aff rigit, tha hafde ther mange lefuid som nu ær døde. Men huad skall koning Haralld hardraad hafue for sin vmag? Suared koning Harald Gudmeson: Jeg will wnde hannom saa stor jordmon som ær VII føder langh och saa meget mere som hand ær lengre end andre mend. Da suared Tosten jarll: Jeg will heller bliffue som ieg ær. Och koning Harald hardraade sagde: Jeg skall enthen winde segherseiger C. eller dø mandelig, och ther medt droge the paa baade siider saa mandelig tillhobe att ther fell ein stor hob folch paa begge siider. Ther koning Harald hardraad saag att hans folch fellfalt B, fald C. fast, da gich han fremfram C. som slagitt wor hardest, och hug paa baade hender, saa att ther holt huerken schiold, hielm eller brynnie, och alle wege for hannom, huor the saaghe hannom komme frem. J thenne vending bleff konning Harald hardraad schodtschott C. medt ein pill frammen ij brøstitrostin B, rostinn C (»rostin. i holemodit»), d. e. gno. óst f. el. óstr m. (også hóstr m.), halsgrop. ij hole modit, och ther aff fich hand sitt banesaar och fall strax wnder merchitt och alt hans folch som hand haffde medt sig och ypperste wore ij Norrige, forvden Olaff Haraldson hans søn, vndkom medtt thett folch som icke bleff slagitt.hannd kom aff mett thett folch som ickj war faldt meth hanns fader Harall koninng hordraad C.

Koning Harald hardraad bleff slagen ij Engeland Anno Domini 1063, da hand wor L aar gammell, och bleff hans liig ført till Trondheim och begraffuen ij Mariæ kircke, som hand lodt sielf opbygge. Och ær thett huer mandz ord och tale, att koning Harald hardraad wor mere end andre mend till forstand vdi raadt, huad thett skulle gaa snart eller langsamseentt B. for sigh; han wor saare dristig och ther hos lychsalig. Hand vor saare deilig och stoltmodig, hand haffde bleicht haar och scheg, hender och føder stercke dog well woxne, fem alne vor hand høyg.høgdt C, høgh D. Hand wor grymgrimd C. och refsitt hordelig offuer sine vuenner, [hand wor saare girigh till land och rige att tuinge wnder sigh, hand war giffmilld medt sine wenner.Utelatt i B Hand flydde alldrig ij nogit slag, men saag seg alltid for och vochtid sin schandze well, saa att hannom bleff alldrig raadeløst huad som tillhande barest.

Koning Harald hardraad lod epther seg tho sønner, Magnus och Olaff, och ein dotter hedt Jngegerdt, hun fich koning Oluff Suenson, som kalledis hunger, och wor koning ij Danmarch.

Magnus koning Haraldson regerede Norrige medt sin broder Olaff Harallson thu aar siiden koning Harald theris fader wor dødt,fallen B. och bleff tha fornyet eitt forbunt imellom koning Suend och Norriges konunger medt saadanne wilkor, att koning Olaff Haraldson, som kalledis kyrre, fich koning Suendz dotter, som hedt Jngeriidtt. Koning Magnus Harallsøn bleff død ij TrondhemSlik også B, Trundhiemm C. och begraffuen hos sin fader. Han wor elsked aff alle, och lodt ein søn epther seg som hedt Haakon Magnussøn.

Den tiid koning Harald hardraad wor fallen ij Engeland, da wor Olaff kyrre hans søn medt hannom, och drog till Norrige igen, som før er rørt. Da fulde hannom ij landett igen tho ypperlige mend baade aff slecht och forstand, then ene hedt Skule, och bleff siden kalled konnungs fostefader, then anden hedt Ketill kroch, och wore brødre tillsamen; the haffde stor ære och venskab hos kongen. Koning Oluff kyrre giftidt Ketill kroch nord paa Helgeland rigelig, och ær stort slecht siden kommedt fraa hannom. Skule, kongens fostefader, wor en saare wis mand och deilig, hand bleff stedze hoes kongen, och regered nest kongen. Hand holt kongens ord po ting och ij andre store werf som kongen och rigitt galtt oppaa, och wor hans høgeste raadgiffuere. Kong Oluff bød hannem att tage eitt fylche ij forlening thett beste hand willde. Skule suarede: Ney herre, ieg beholler thett icke lenger end eders tiid. Men naar ein anden kommer, tha holdisRettet etter C og D, i E strå «holst», likeså i B, men der rettet til «holdist». thett icke lenger. Men will eders naade vnde mig nogle egner wid huer kiøpsted som eders naade haffuer eders werelse, thett kand ieg beholle. Koning Oluff kyrre gaff hannom och hans eptherkommere nogle egner wid huer kiøpsted, hos Kongelle, wid Opslo, wid Tunsberg, wid Bergen och wid Trondheim, och haffuer thett godtz alltid legitt wnder then affkom som kalledis siiden Skule etmendt. Koning Oluff gaff Skule sin frencke som hedt Guron,Gudronn C. hun wor Sancti Olafs och koning Haralds hans faders systher dotter. The aatte ein søn hedt Asolff paa Rein. Asollff aatte ein søn hedt Guttorm po Rein, Guttorm aatte ein søn hedt Baard paa Rein; Baard haffde tho sønner, then ene hedt Jngo,Inge B, C og G. och bleff koning, then anden hedt Skule hertog.

Om Den norske krønike

På 1500-tallet vokste det frem en interesse for Norges historie inspirert av renessansens ideer. Det førte blant annet til oversettelser av Snorres kongesagaer fra norrønt til dansk, så de kunne formidles til nye lesere.

Del boken

Tips dine venner om denne boken!

Del på Twitter
Del på Facebook