Oluf Haraldson digre bleff opfød hos sin steff-faderstiffader B, stebfader C. SiurdSiugurd C. syr till han bleff XII aar gammel, och bleff strax wdferdit till siøs medt ein duelig krigsmand som hed Rane then widfarendis, att forsøge sin mandom, som tha wor sed ij landett, thi att allt Norrige var tha deltdieltt C. emellom koning Suen tiuffuescheg, koning Oluff fonsche och Erich och Suen jarler, som for er rørtt, saa att hand icke kunde komme till nogen regemente epther sin fader, och begynte først att røffue och tage paa the suenske, forti att hans fader vor ther slagen, tesligeste ij Østersøen,Øyster søen B. Gulland och Øland, huor hand kunde, och brende och brandskattitt hand alle wegne saa att han bleff wide berømpt for en krigsmand, och bleff hannom giffuit konnings naffn, endog hand haffde inthett aff landett.

Der epther drog hand wthi Vestersøen och war wdi Engeland ij then kriig emellom konning AdelrodAdelrødt C. och konning Knud Harallson ij Danmarck, som kalledis den rige, och war wthi trij aar ij stor ære hoes konning Adellrod indtill hand døde, och ther epther war han nogen stund wdi Normandi med konning Adellrods sønner, som hede Ettmund och Eduard. Der forbunde de seg till hobe med koning Knud Haralson ij Danmarck och droge ij Engeland medt eitt stort tall folck. Dog bleffue the affslagne saa att koning Knud Harallson behollt Engeland, och konning Adellrods sønner motte rømme landit igen. Thett ær nock om hans kriikriig B, C. wden landz for han kom till Norrige igen.

Der Oluff Haralson digre forstod att Erich jarll war død ij Engeland, och Norrige var da wnder saa mange høffdinger schifft, som for ær rørt, da giorde han seg rede medt thu schib, och wdualdevduaalde B, wdwolde C. seg the dueligste krigs folck aff Engeland der paa, och drog till Norrige och komme vnder landit ind for Stad, och seglede siden søder till Wlffuesundt. Der finge the tidendetiende B. att Haakon jarll Erichson waar paa veyen och willde drage nord ij landett. Da seglede Oluff Haraldson digre sødersønnder C. ij Sandunge sund. Ij thett samme kom Haakon jarll syndensøndenn C. till och lagde till sunditt, der møttis the. Haakon jarll spranch for bord, och bleff fangen paa sundett och leidtt for kongen. Och war Haakon jarll then deyligste mand ther kunde were. Da sagde kongen: Santh ær thett som sagtt ær, att ij fiender ære saa deylige och mandelige mend som vere kunde, men eders lyckeløcke C. haffuer nu ænde. Da suarede Haakon jarll: Jngen wlycke hafuer end sched meg, thett haffuer offte før veridtt skedt emellom wore fiender, att stundom hafuer then ene och stundom then anden offuerhanden, saa kand end nu sche. Tha sagde Oluff Harallson digre: Thett kan ske att thu skall aldrig faa huerken seiger eller lycke her ij landett epther thenne dagh. Och der med motte han suergesuerie C. en eideedt C. att han alldrig skulle kende seg nogen egn till Norrige, icke heller føre nogen krii paa Norrige emod hannom, och ther med rømde hand landit, och for till koning Knud sin morbroder ij Engeland, och bleff ther well vndfangen.

Oluff Haralson digre drog der fraa till Oplanden till sin steffaderstiffader B, sthibfader C. koning SiurdSiugurd C. syr. Medt hans hielp bleff hand tagen till konge offuer all Oplanden och fick stor anhang aff alle the edlinger vdi landett wor, forthi han wor rett kommen till landett epther koning Haralld haarfagers lagh.lough B, loug C.

Der epther samledesamlett C. Suen jarll och Einar tambescher allRettet etter C, i E strå «aff». then macht aff Trondelagen och droge langs landenelannde C. syder och samlede folck huor te fore fram. Och kom Elling SchialgsonSkielgssøn C. paa Sole till dem och hans sønner medt megitt folck aff Jederen, och droge øster med landit till Bronlagnes. Oluff kong Haralldson drog folch tillsamen aff Gudbrandsdalen, Heidmarchen och all Oplanden. Der wor ochsaa med hannom koning Siurd syr hans steffader med all sin macht, och droge wdt till søes till Tonsberg och redde sig der till schiff. Da haffde de tidende aff huer andre, och lagde imodt huer andre, Oluff Haraldson och Suen jarll. Jarlen haffde mere folch och smerre schib. Oluff Haralson haffde dueligt folch och wore offte brugede ij kriig, och fich hand therfore offuerhanden. Och Suen jarll och Einar tambescher motte rømme landit och droge till Suerrige till konning Oluff fonsche. Och bleff Suen jarll der død same høst ij Suerrige. Men Einar tambescher och Elling SchiælgsonSkielgssønn C. och andre landemendt droge heimhiem B, C. till theris eigit som icke wilde forgøre theristhieris C. odall.

Der epther drog Oluff Harallson digre langs landenelannd C. nord till Trondheim och gick allt landitt hannom till hande, och bleff till konge tagen offuer allt landit, och bleff sidendis ij TrondheimTrundhiem C. om vinteren, och bygde op kongsgaarden och reiste der Clemetz kirche som ther endnu staar. Han lodt bygge och forbedreforbettre B. Trondhiems byTrondhems by B, Trundhems bye C (ellers har dette hds. alitid -hiem). som da wor affbrent. Konning Oluff Haralldson digre lodt da wdtbiude offuer allt landit att the schullde lade seg christne, och sette landzlogen epther som koning Haagen Adelstein haffde begyntt, och sette christenretten med biscop Grimkells raad och samtycke, och bød saa strengelig att holldis skulle aff [høg och laag,høig oc laugh B, høig och laug C. riig och fattig, schulle gaa einseenns C. offuer medt liff och godz, huilken ther imodt brødt.

Der Rørich koning med andre høffdinger aff Heidmarchen forstod att koning Oluff Haralldson digre lod saa strengelig biude christendomen offuer allt landitt, da forbunde dhe seg emod hannom po nypaa nøie (feilskr.) B, på nye C. igen. Da drog koning Oluff Harallson digre emod dem och kom wforuarendis paa dem paa Ringisaager och greb dennom alle dher. Da lodt hand stinge øgen wd po Rørich koning. Men Gudrøder koning aff Gudbrandsdallen lod handt skere tungen aff munden. Men dhe andre motte rømme landitt och komme alldrig igen. Rørich koning fullde koning Oluff Haralldzon alltiid huor hand for, thi hand hørde hannom nær till.

Dett schede att paa wor Herris himmelferrshimmilsfærds B, himmelfærtz C. dag, dha wore baade kongerne ij kircken, och stod Rørich koning nest hos konning Oluff Haralldson. Ij thett daa slog Rørich koning till kong Oluff Haraldson medt ein kniff och offuerslog hannom saa att han bleff icke saar. Koning Oluff spranch aff stolen. Hand slog anden gang till hannom och slog saa miste och sagde: Flyr du for ein blind mand? Daa bleff hand fangen och sendt till Jsland, der bleff hand død och ligger ther begraffuen, och ær hand den einiste konning som ij Island ær begrafuen.

Konning Oluff fonsche ij Suerrige fortrød att konning Oluff Haraldson haffde saa tuingitt Norrige vnder seg som hannem var till dellt, och bleff therfore ein wfred emellom Suerrige och Norrige saa att huer lagde øde for en anden, huad dhe mest kunde offuerkomme. Da klagedeklagett C. bønderne paa baade siider then store schade som thennom schede formedelst then wfred, och begeredebegierett C. att the motthe nyde fred och søge huer andre om theris nering, thi the kunde icke misse huer andre. Der bleff da handlitt till fredz igen ett forbunt medt saadanne willkor, att koning Oluff Harallson fick Astrid kong Oluff fonschis syster till drottning. Och ther koning Oluff Harallson och koning Oluff fonsche aff Suerrige wore forenthe, och fred wor landene emellom, da drog kong Oluff Haralldson omkring allt landitt och randsagitt huorledis de hullehiolde C. christendommen, och straffit strengeligen offuer thennom som icke hullde huad hand paabødett haffde, saa att mange rømde landett siden dhe icke motte sielffue raade. Och bleff ther fore tuedrachtt wthi landitt saa att ther rømde manghe yppermend till Engeland till koning Knud then rige, och klagede att ingen motte nyde sin frellse ij landitt for koning Oluff Haralldson, och menthe att the willde eller were vnder Danmarchs konning, som the haffde før weritt, paa thett att the motte tisheller raade thennom sielffue. Epther saadanne raadslag tha sende koning Knud then rige sine ambesaatther till Norrige och var begerendis att koning Oluff Haralldson skulle komme till hannom och tage landett aff hannem ij forlening och gellde seg schatt ther aff som jarlene plegedepleigde C. tillforn att giffue ther aff, och sagde att Norrige war hannom arff fallett till epther sin faderRettet etter D og C, E har «broder». kong Suen tiuffuescheg.

Konning Oluff Harallson suaride ambesatherne saa, att Gorm koning then gamble wor konning offuer Danmarch alleniste och welldig noch. Men the andre konninger Harald Gormson, Suen Harallson tiuffuescheg haffue thett mere medt wold end medt rette fultfuldt B, fylgdt C. Norriges rige ifra mine forelldre wdi nogle aar. Och will jeg nu werrie mitt fedrene rige for hannom med schiold och spiud saa lenge mitt liiff ær, och alldrig schall ieg giffue koning Knud eller nogen anden schatt ther aff. Och ther met fore ambesaathernesenndebudene C. heimSlik også B. och sagde koning Knud suar igen paa sine ærinde. Konning Knud then riige bleff fortørnid aff thesse suar, och sagde att koning Oluff Harallson skulle well fornemme att han skall haffue saa mange raad behoff som hand haffuer sidebensidebein B. end før hand tror.

Epther thenne fornevnde handell kom ther rychte aff Engeland att koning Knud then rige samblid ein stor hob folck och willde drage till Danmarch wdi foraarid. Da lodt koning Oluff Haraldson strax sine ambesaather drage till konning Amund ij Suerrige, och lodt hannom forstaa att koning Knud then rige haffde ij sinne att wille tuinge Norrige wnder seg, och ther som thett saa schede, da lodt hand seg icke nøyenøyge B, nøige C. wden hand finge Suerrige till medt. Therfore war thett raadeligt atthe forbunde seg till hobe imod koning Knud, huilckitt the och giorde. Then same sommer ther epther drog kong Knud till Engeland igen och sette Horde Knud sin søn och med hannom Wllf jarll sin syster søn (Wlfs fader var Torgylls sprakeleg) till att weriie landett for wfred.

Der koning Knud then rige war faren till Engelland, kom ther wenighed imellom koning Oluff Harallson och the fire bødre, som wore Torberg Arneson, Find Arneson, Kalf Arneson paa Egge och Arne Arneson. De wore the ypperste medt Elling Schialgson po Sole som wore ij Norrige then tiidt.

Thett begaff seg att koning Oluff Harallson haffde lyst Torberg Arnesøn vdsleg och fredløs for han holt Stein Schaffteson hos seg emod kongens wilge, som och war fredløs. Da forsamledt the brødre segHer føyer C (og G) til: och Elling Skielgsønn paa Sole meth all theris macht. och droge till TrondheimTrundhem B. och lagde seg medt theris folck wid Agdenes. Tha for Find och Arne først till kongen och bød bod for Torberg Arneson och Stein Schoffteson, att the motthe beholle liif och lemmer, men sielff raade huor stor boden schulle were. Da suared koning Oluff wredelig och sagde: Meg tyckis att ij komme saa stercke att ij wille sielffue raade hallfft medt megh. Men ieg haffuer icke formaaitformoit B, formoditt C (og G). saadant aff eder brøderne. Heller tror ieg att Elling paa Sole haffuer veritt aarsage her till. Da suared Find Arneson: Ther som ij icke wille tage thennomRettet etter B og C, E har «hannom». till fred som vij nu biude, tha wille vij alle fare till kong Knud then riige mett alt thette folck wij haffue. Daa saagh kongen paa hannom och sagde: J brødre schulle suergesuerie C. meg ein eideedt C. att ij schulle were meg huld och tro, følge meg inden landtz och wthen, och icke schiliies ved meg wthen min villiie, och ij schulle icke dølliie thett for meg om ij vithe att ther ær suig eller forrederij paa min halls for rigitt. Da ginge fram Torberg, Find och Arne Arnesønner och suore kongen then eid. Men Kalff Arneson och Elling SkielgsonSkielgsøn B og C. willde icke suergiie, men huer drog heimhiem C. till sitt. Men Find Arneson bleff alltiid hos kongen som hans ypperste raadgiffuere.

[Naagen stundMgl. i C. ther epther lodt konning Oluff Haraldson wdbiude ledingen offuer allt Norrige, medt all macht hand kunde afstedkomme. Torder hund ij BarkøBarckø B, D, Barckøy C. hand giorde seg redereide D. epther same bud med all machtt. Der floden wor rede, da tøffuedetøffuede B, thøffuidt C. Torder hund nogen stund, och seglede epther och lagde till søs och segledesiglitt C, D, seiglet B. till Engeland till koning Knud, och sagde hannom visse tidende fraa konning Oluff Haralldson. Men koning Oluff Haraldson drog langs landene och samledesamlitt C. folch. Ther hand kom synder for Jederen, da vor Elling Schiælgson dragen till koning Knud med fem schib, och war alle landz høffdingene medt hannom, wden the som for haffde rømpt till koning Knud. Men Einar tambescher bleff hiemme till sitt eigett, thi hand haffde ingen leen aff kongen. Da drog konning Oluff Harallson till Sieland, och koning Amund ij Suerrige drog ij Schone, røfuid och brende allt thett the offuerkomme som icke vilde gaa thennom till hande. Knud then horde och Wlff jarll Torgylls spregeleg sonspragelleg sønn D. haffde da rømpt till Jutland och samlede der folch att weriie landitt for the norske, thi att Knud then horde haffde ladit tagitt seg till konge saa gott som mod sin faders willie, ther till hialp Wlf jarll och Emmunne drotning. Konning Knud den rige haffde faatfaait B, fanngitt C. wisse tidendetiender B. att koning Oluff Harallson haffde samlett megitt folch och wor paa veyen till Danmarch. Da lodt hand och berede ein stor skips hær och giorde Haakon jarll till ein høffuismand for folchet nest seg, och seglede aff Engeland och komme med beholden reyse till Danmarch ij Limfiord, ther som Knud then horde och Wlff jarll laage faare medt stor forsambling aff landsfolckit. Der bleffue the mistrøstige, och menthe att koning Knud then rige vilde heffne thett som the haffde seg foretagitt. Dog formedels drottningens bøn skyld da gaff han thennom venschaff.wenskap D. Och saa giorde the rede medt all machtt, och følgedfulde C. kong Knud then rige och lagde till Øresund.

Der konning Oluff Harallson oc koning Amund Oluffson spurde att koning Knud then rige wor kommen aff Engeland medt ein woffueruindelig heer, da segledesigled C. the østher medt Schonelandt, och røffuid och brende huor the fore frem och komme østher till aaen Hellge, och finge wisse tidende att koning Knud then rige drog epther dennom. Der the laaghe wid aaen Hellge nogle daghe, da tog koning Oluff Harallson ein stor hob folck medt seg, och gick offuer schoffuen till vanditt som aaen løber aff, och lodt hugge stoer wed wdi aaer munden, och fylthe op osen medt stein,stienn C. torff och grioth, saa att the stefnde wattnidtvandit B, C, vattnett D. saa høgtt att thett gich offuer all marcken, och lodt graffue mange smaa aaer wdi thett store wand. Ther konning Knud then rige fich spøriie till theris ferd, dha drog hand medt all sin herr till thennom. Der kong Amund Oluffson saag att koning Knud then rige kom medtt offliandeopfliiende B, woffuerwindelig C, offuer maade stuor G; grunnteksten (i Hkr.) har ðflyjandi. herr, da lagde hand wdaff haffnen och litt øssther medt landitt, och giorde seg rede medt alle sine schib som han willde giffue och tage, och sende saa bud till koning Oluff Harallson att koning Knud war kommen. Dha lodt han vpbryde dammen. Men koning Knud then rige lagde ind ij haffnen medt saa mange schib som rom fich, och laa dog største parten wden fore. Thi hand willde icke slas modtt quellden.quellen B, affthenenn C. Om morgenen ij lysingenliussningenn C. da wor megitt folch gaaitt paa landitt att besee sig. I thett same kom der saa suarttsuartt = svært. it wandwatthenn D. mett fossefall och stor wedtt, saa att ther bleff allt thett folch paa landitt war, thesligeste mange schibskip D. bleffue medt folch och allt, wden saa mange som kunde hugge theris ancker. Men thett store schib som konning Knud then rige vor paa, dreff for strømen emodt the norsche och suensche schib. Ther the kende schibett, da lagde de omkring thett medt theris schib och bleff ther eitt hartt slag aff. I thett kom Wllff jarll spregelegsøn medt sitt schib och lagde mandelig tillhobe. Der de saage att theris macht icke kunde staa koning Knud emodt, da lodt konning Oluff Harallsøn sende sine schib till Kalmaren medt huis andit hand icke kunde faa med sig, och drog siellf offuer land op igennom Smaalandene och saa til Westergylland och therfra ind ij Wigen och saa nord till Sarpsborg, och lodt ther rede till winthersede. Da gaff hand alle rigens høffdinger heimloffhiemloff C. wden Torberg, Find och Arne Arnesønner, thennom hollt hand ij største ære hos sig. Der koning Knud then riige spurde att kong Oluff Harallson wor dragen till Norrige landwegenlandweienn C igennom Suerrige, da gaff handtt Elling Schælgson orloff att drage till Norrige, och fich hannom megitt gull och sølff att beuilge folchitt sig till tieniste. Der konning Oluff Harallson haffde werid ij Sarpsborg till offuer jull, tha bleff hannom wnderuist att Torder Olluisøn haffde tagitt penninge aff koning Knud. Da drog hand till hannom och lodt hannom affliffue. For thenne gerning bleff hand saa saare hatid aff all hans slecht. Torder Olluisøn wor Kallff Arnesøns steffson, och Torder hund ij BiørckøBiørcke B, Barckøy C, Biørckøy D. wor hans moderbroder. Epther thette blef folchitt saa gaat som oprørisch wthi landett, saa att konning Oluff Harallson fornam att hand ingen troschab haffde aff indbyggerne.

Konning Knud then rige drog till Norrige medt einn suar schibs herr thett same aar, och tog all landett ind, och wende icke før end ij Trondheim.Trundheim B, Trunhiem C. Och der blef hand till konge tagen offuer allt Norrige. Och gaff hand Håkon jarll sin søstersøn allt regementidtt ther offuer. Och Knud then horde sin søn gaff hand Danmarchs rige. Och der Haakon jarll kom ij regementedt ij Norrige, da giorde hand Einar tambescher till then ypperste mand ij landett nest seg.

Ther epther att konning Knudt then rige wor seglet nord omkring till Trondheim, da komme the østen till som wore senth epther schibene ij Kalmarenn, som ther wore opsette, och lagde ind till Opslo. Och laage ther saa lenge att koning Knud then rige war faren till Danmarch igen, och haffde hand dhaa faait allt Norrige wnder sig forwthen suerdslagh.

Der konning Oluff Harallson fich spurt att kong Knud then rige wor dragen nedt igen, da giorde hand seg rede medt thett folch hand kunde faa och drog langs lande norder adt. Der hand kom omkring Jederen, da kom hannom Elling Schiælgson emodt medt mange schib. Der hand kende koning Oluff Harallsons schib, da giorde hand segell och seglede ifraa floden medt ein snecke. Der hand naadde hannom ij Bucknesund, dha lagde the sammen, och bleff ther eitt stort mandfall paa baade siider. Eptherdi att Elling Schælgson worr medt eitt schib och the andre mett mange schib, tha bleff ther slagitt allesamen paa schibitt wthen Elling Schælgson. Hand weriede seg saa mandelig att ingen wiste att sige aff att ein mand haffde saa lenge staait, och wilde huercken fly eller begere fredtt.

Da sagde koning Oluff Harallsøn: Willt thu haffue fred Ellinge? Hand sagde: Ja, och lagde saa ned sitt suerd och schiolden. I thett da støtte koning Oluff Harallsøn hannom ij kinnen medt øxehørnid och sagde: Merche schall ieg din gudz forreder. I thett samme da sprang Aslach fittieschall frem och høg ij Ellings hoffuid mett ein øxe saa att han størtedt død ned. Da sagde kong Oluff Harallson: Du høgst som ein arm mand, nu høgstu Norrige aff mine hender. Da suared Aslach: Jeg menthe, herre, att ieg haffuerhaffde C. huggitt rigit till deg och icke efraa. I thett kom schibsfloden all epther och funne Elling liggendis død po marchen, och the som epther komme, anammitt ligitt och førde thett till Sole och lodt thett sømeligen begraffue.

Der epther drog kong Oluff Harallson langs landene norder om Stad. Der fich hand tidende att [Haakon jarll ochUtelatt i E. Einar tambescher komme norden till medt eitt stortt tall folch. Da rømde hand ind ij Thodefiord po Sundmør, och haffde hand med seg Astrid sin drottning och sin dotter Wlluille, thesligiste sin søn Magnus, som siden bleff konge offuer Danmarch och Norrige, och reiste ther fraa till fiels, och kom fram till Einebu po Lessiom, der fraa till Gudbrandzdalen, och saa till Heidmarchen, och theden fraa till Wermeland, och vdt till søes till Nercke. Der tøffuidtøffuede B, thøffuitt C. hand till foraarid, och drog saa der fraa wdi Rysland till Jarleff konning, som otte Astrid drottnings systhersøster C. som hed Ingeborg,Skal være: Ingegerd. och bleff ther nogle aar, och haffde dog stor attraa till rigett igen. Kallff Arneson och Biørn stallere finge forloff att drage till bage igen ij landett. Men Torberg, Find och Arne Arnesønner the fullde koning Oluff Haralsøn ij Rysland och bleffue ther alltiidt hoes kongen till hand drog ij landett igen. Men Kalff Arnesøn gaff seg till Håkon jarll och bleff ein regenther nest hannom wthi Norrige, men Biørn stallere for heimhiem C. till sitt eigettegitt C. och sadt ther stille och haffde ingen forlening wthi landett.

Den same sommer epther drog Haakon jarll till Engeland attoc B, och C. hente sin festemø, och bleff seintsiennt C. rede och løb aff om høsten till Norrige. Ther bleff hand medt mand och all saa att ther spurdis alldrigh till thennom.

Den tiid att Biørn stallere fich spurtt the tidende att Haakon jarll wor forgaaen, da redde hand segh till och drog hastelig aff Norrige och till Rysland, och sagde konning Oluff Harallson att Haakon jarll wor bleffuen och landett wor høffdinge løst, och sagde att Norrige stod thaa lettelig till att tuinge wnder hannom. Och da giorde koning Oluff Harallsøn sig rede och steg ij sine schib, och kom fremfram C. ij Gylland, och koning Amund aff Suerrige, hans suoger, kom hannom till hielp medt eitt stor tall folch. Thesligiste kom hannom till hielp Harald Siurdsøn, konning Oluff Harallsons halfbroder, mett all den hielp hand kunde affstedkom me, och da wor han XV aar gammell. Och ther kom hannom och till hielp Dager Ringsøn, som och wor kommen aff konge slechtt ij Norrige, medt XII^C mend well webned, och tillforne haffde koning Oluff Harallson samlet XII^C mend vdj Suerige. Der kom och tillInnskott etter B og C, skriveren av E har her hoppet over en linje i forelegget (samme feil også i D, som trolig bygger på E). tho duelig kemper, then ene hed Thorer gausche,Slik også C (sag.: Gaukaþórir). then anden hedt Affuer fasthe, medt XXX andre kemper som wore tidtt brugede ij kriig. Mett thette folch drog hand igennom Jampteland [och westher offuer Kølen,Utelatt i D. och theden wdtt till Staff. Der fich hand spurtt sandelig huor handtt monne møde fienderne. Der besaa hand sitt folch, da haffde hand tre tusinde folch,mend B, C. wel webnidt, som tha wor sedt wdi landett. Daa schickitt konning Oluff Harallsøn sitt folch wdi ordning, saa att kongens baner schulle fare mitt wdi hoben medt hans eigitt krigsfolch, men Dager Ringsøns baner paa then høgrehøigre C. siide medt sitt folch. Men paa then wenstre side schulle were thett trediie merchebanner C. medt thett folch aff Suerrige, paa thett att huer landz folch kunde kende best huer andre, och thett war theris løsen: Fram Christi mend, korsmend och kongens mend. Da droge dhe hasteligen till dhe komme wdt till Stickelstad,Sticklestadt B, Stijcklestadtt C, Stickellstad D. och ther møtte thennem then forsambling aff bønderne. Da sagde koning Oluff Harallson: Endog att bønderne ere fast flere end wij, da lader os staa mandelig, thi gud hielper den som rett haffuer. Torder Folesøn førde kongens mercke. Konning Oluff Harallson haffde ein forgylt hielm paa hoffuedit, ein huid schiold medt eitt forgylt kors, wdi sin hond haffde hand ein kesiæ och eitt bittert suerd wid siiden som hedtheidtt D. Neitther, handfangen wor røed medt gulld, och ein ringe bryniæ.

Nu wille wij see paa then anden siide. Ther Haakon jarll war bleffuen till søes och Norrige wor wthen regenther, som for ær rørt, da haffde dhe høffdinger ij Norrige alle stedz sine bespeiierebespeirere B, bespeire C, bespeijdere D. wde och willde wide om konning Oluff Harallson war till sindz att wille drage ij Norrigelannditt C. igen. Och ther the finge spurtt att kong Oluff Harallson war kommen till Suerrige, da lode the schere op tingbudt offuer altt landett, saa att ther samledis ein suar hob folch till sammen offuer allt landett. Elling SchiælgsonsSkiælgsønns B, Skielgsønns C. sønner paa Sole droge synder medt landitt, medt all then macht der war for thennom, och wentid att koning Oluff willde [paa then siide drage ind ij landett.drage ther fram i lannditt C.

Aslach ij Findøy och Elling paa Gerde droge nord paa medt all then machtt som the finge nord ij fraa sig, thi thessedisse B, thisse C. haffde loffuid konning Knud then rige att the skulle komme koning Oluff Harallson aff dage, om thett ellers war mueligtt. Och ther the herrer ij Norrige spurde for sanningsandingen B, C, D. att koning Oluff Haraldson wilde drage igennom Jampteland offuer Køllen, dha steffnde the till hobe ij TrondhiemTrondheim B, Trundhiem C, D. ein stor hob folch aff adelen och bønderne, saa att ther war mere end X tusinde mand norden och synden aff landett. Da bleff samtychtt att Kallff Arneson paa Egge, Thorer hund paa Bierchøslik også B, Barckøy C. och Harech paa TiøtthenKøtten C, Thiøten D. schulle raade och were høfuidtzmend offuer folchidt. Och huer aff thennom retthed ett baner op medt all then machtt som war nord ij landett. Ryefyllche, Hordeland, Sogn fylche och Fiorde fylche rettidt thett fierde banner op, och droge saa emodt huer andre widt Stickelstad.Sticklestadt B, C. Och ther koning Oluff Harallson och Kallff Arneson komme saa ner atthe kende huer andre, da sagde kongen till Kallf: Jeg hafde icke trodt deg der till Kallf, att thu skullde saa møde meg, wij wore io wenner then siiste gangh wij schilldis att paa Sundmør, och ære her tre dine brødre hos mig. Och therfore staar thett theg ille atthu fører affuendsauinds B, affuinndz C. schiold imod meg. Kallf suared: Herre, ieg wor nød till att giøre fred medt thennom som iegh schulle bo ij landett medt, therfore maa nu huer staa sin lycke, ther som huer ær kommen. Dogh haffde ieg gerne seeth eller att fred haffde werid giord imellom os. Da suaridt Find Arneson: Naar som helst att Kalf min broder suarer allsomalt som B, som C. best, da tencher hand som verst. I thett same rofftheroptte C. the paa baade siider. Kongens folch roffthe: Frem frem,Fram fram C. christmen, korsmen och kongens mend, paa then anden siide: Frem frem,Fram fram C. bonde mend och bumen, och eggede huer andre frem saa fast att ther fell ein stor hob folch paa baade siider. I thette første tillob blefue slagne aff kongens folch Arnliot gellinn, Thorer gausche och Affuer faste medt theris selschab. Dog haffde huer aff them for seg nedlagtt tho, thre eller flere. Der kongen saa folch falle saa fast, da bad hand Torder Foleson trede fluxfast C. fremfram C. medt banneridt, och fullde siellf epther saa mandelig att bønderne reddis och wigede vnden, och hug till Torger paa Quistad tuert paa ansichtidt, att sønder gich hielmen tuertt igenom hoffuedit wid øgnene, och størtidt dødt ned. Da sagde kongen: Jeg wiste thett schulle saa lychtis medt thin wtrohedt. Ij thett same fich Torder Foleson sit banesaar, och sette merchestangen ij jorden och fall ther wnder. Da feell och flere aff kongens gode mend, Torfind och Gittsur gullbraa, och haffde the saa mandelig staaet,standitt. att huer aff thennom haffde for sig 3 eller 4 nedlagt. I then wending kom Dagh Ringson medt sin banner och tredde saa mandelig fram att bønderne motte wige. Kallf Arnesøn och Thorer hund ginge och mandelig fram, ochRettet etter B og C, E (og D) har «att». koning Oluff møtthe thennom, och hughøg D. kongen till Thorer, och suerdett willde icke bide. Thesligist hug Thorer till kongen igen, och saa schiffthett the nogre hug tillhobe, och bleff Thorer hund saar ij handen. Da sagde kongen till Biørn stallere: Slaa thu then hund, ther bider inthett suerd paa hannom. Da slo Biørn stallere till Thorer hund saa hartt medt ein øxe hammer att hand ragederaude (pret.) C. seg till falls. I thett stach Kallf Arneson till Biørn stallere, och tuertt igenom, saa att hand feell død ned till jorden, och sagde: Saa pleiie wij att veideveie B. biørner.biørne B, C, biørner D. Tosten knarresmedt hug till kongen och rampte hannom paa wenstre benett offuen for kneet eitt stort saar. Strax slo Find Arneson Tosten knarresmed ihiell. Wid thett hug studde kongen seg op till ein stenstein B, stienn C. och kastitt suerditt, och holltt sine hender op och bad till gud. I thett same stach Thorer hund till kongen medt eitt spiud, och tog wnder brynien op ij liffuidtt, och i thett same hug och Kallff Arneson till kongen paa wenstre siiden adtwid C. hallsen. Thisse trij saar haffde konning Oluff Haralldson digre som hannom dreff till døde. Da kongen wor fallen, tha fæll och mæste parten aff hans folch, for wden Dagh Ringson, hand hollt end da slagitt saa mandelig, och søchte saa hart fram att bønderne rømde for hannom huor hand [frem kom.foer fram C. Da kom Kallff Arneson, Thorer hund och Harrech paa KiøttenTiøtten B. medt theris hob bønderne till wndsettning,hielp C. och bleffue dhe hannem for stercke och finge de offuerhanden, och Dag Ringson motthe rymme marchen. Da rymde och alle huer som kunde, och warther till meth war C. then største partt saar giortt, och somme wore saa mødde och trette attheatt the C. icke kunde , icke eller dhe som marchen behollt, kunde nogitt forføllie fienderne for machtløse.

Konning Oluff Harallson fell paa StickelstadSticklestadt B, C, Stickelstad D. om onsdagen 4. Calendas Augusti, ther klocken war mellom eitt och tollff, der hand haffde regeridtt Norrige wdi XV aar.D føyer her til: Anno 1028, likes å G og J. M’.s utg. [Obiit: 4 Kalendas Augusti feria 4: millesimo: 28: anno a; incarnationeSkrevet til seinere (ikke i B og C)..

Konning Oluff Haralldson, som kalledis then digre, hafde mest sin werellse wdi TrondheimTrondhem B, Trundhiemm C. then tiid hand sadt fredelig ij landett, och lodt hand opbygge konningsgaarden och lodt giøre ein stor sall medt dørrer paa baade ender. Kongens sede lodt hand rede mitt paa gullffuidt. Paa then ene siide satth byscop Grimkell, och ther ifraa hans lerde mend. Paa den andre side satth kongens raad. Reth tuert offuer fraa kongen sath hans marshch Biørn stallere, och ther nest fremmede ypperlige mend som komme till hannom, huilche hand alltid lodt well trachtere. Naar hand wilde giøre seg glad, tha sadt hand gerne widt schorstensilld.louff ildt B, lugildt C. Hand haffde alltid medt seg ij daglige tieniste LX hoffsinder och XXX andre suorneHer rettet etter C, i E strå «suenne», i B «men dt». tienere, och haffde forsett thennom huor wid the schulle giøre theris tieniste, ther till XXX andre mend som schulle bestyre allting till kongens hoff huad behoff giordis, ther till saa mange arbeidz folch som behoff giordis, wndertiden flere eller ferre.

Thett war kongens daglige øffuellse att hand stod betiden dags op, och strax hand haffde toeth sig, gich hand ij kircke till ottesang. Siden satth hand rettherting medt sine gode mend, offuer vegedeoffuerweigitt C, offuer weygitt D. rigens gaffn och beste, och lodtt oplese then laghloug C. som koning Haakon Adelstein haffde før satt wdj Trondheim,Trunndhiem C. och medt the wiseste mends raad wdi landitt fraa toch och till sette thett som hannom synthes landett att were nytteligste. Desligeste setthe hand christen retthen medt biscops Grimkells och andre lerde mends raad, och wende sin største fliid till att indføre then rette tro ij landitt och wende folchid fraa heidendommitt.heidedommitt C.

Konning Oluff Haralldson wor ein sedelig, tuchtig mand, wiste well att regere sitt sind, talede sachtelig, milld, dog war hand ein saare hard mand till att straffe huem ther icke holt huad hand paa bød. Handtt lodt och schicke lerde mend till Island, Orchnø,Orcknøy C, D. PherøPhærøy C, Pherøy D. och HiettlandHettland C, Hiettlannd D. att predigepredicke B, C, D. then rette tro for thennom, och war thett hans største wiliiefliid C. och forsett att hand willde slett ødelegge all willfarellse som war ij land och riger. Och will ieg her medt lade were, och icke mere sige om hans jordeferd eller jertegnejertegnn B, D. som siiden ær schreffuitt om hannom.

Om Den norske krønike

På 1500-tallet vokste det frem en interesse for Norges historie inspirert av renessansens ideer. Det førte blant annet til oversettelser av Snorres kongesagaer fra norrønt til dansk, så de kunne formidles til nye lesere.

Del boken

Tips dine venner om denne boken!

Del på Twitter
Del på Facebook